Trött på rättfärdighet och barmhärtighet (Aylala pratar människor som pratar Gud)

När jag ändå råkar prata rellichööösa människor hos annan bloggare så kan jag väl lika gärna posta detta också. Lite Gud såhär på söndagskvällen, mina damer och herrar? Mat och kärlek utlovas också.

***

I tisdags var jag på ett möte om gudstjänstförnyelse. Ah! Stort, långt och fint ord.
Vi satt, en grupp om sex för ärendet utvalda personer, och pratade i drygt en timma om gudstjänsterna i vår församling.

Frågan, den enda vi hann med, lydde ”Vad är viktigt för dig i en gudstjänst?”.

Massor, mängder av stora saker rann genom mitt huvud. Frid, stillhet, innerlighet, förbön, gemenskap… Och så stannade tankarna. Vid ett enda ord. Ett litet ord bland alla stora och viktiga.

Enkelhet.

Jag älskar ord (No shit?!) och jag är barnsligt förtjust i tillkrånglade formuleringar. Men när det kommer till kyrkan, när det handlar om Gud och om tro är jag så trött på alla stora, bombastiska fraser. För mig är det så enkelt, så grundläggande och så jordnära som något kan vara.

Lika lite som jag vill höra mat och kärlek beskrivas som något obegripligt och omänskligt stort vill jag höra om Gud genom ord som känns högtravande och tillrättalagda.

Servera mig inte grillé filé des saumons avec petites pommes vapeur et sauce verte*. Jag vill hellre ha stekt lax med potatis och dillsås.

Lika mycket som jag längtar mig fördärvad efter att få höra ”Aylala, du är så fin så det gör ont” vill jag höra någon säga ”Att känna Gud gör mig trygg.”

NOG så!

Inget om ögon som gnistrar som en strand med miljoner diamanter. Inget om tiotusen röda jävla rosor, tid som står stilla eller miljarder klyschor som slitits ut till noll och ingenting.
Inte rättfärdig, allsmäktig och nådefull eller barmhärtighet och ”på det att du må…” eller miljarder klyschor som slitits ut till noll och ingenting.

Ge mig nära. Ge mig personligt. Ge mig ett språk som är ärligt och äkta.

Enkelhet.

För att det faktiskt inte är stort och svårt. För att det handlar om verkligheten, vardagen och nuet. Och för att varken kärlek, mat eller Gud är saker som behöver krånglas till.

Enkelhet,

helt enkelt.

*Tack Feuerbachs fjortis för matpratsinspirationen 😉

 

 

 

 

Helg, (Aylala bildvisar)

Ätit:

Ja, jag blev mätt.

Ja, jag blev mätt.

Ja, jag blev allergisk
.
Wayne är en schysst kille som är bra på kaffe.

Sålt:

Okej, nej, inte sålt. Arbetsredskap.

Sett:

7562 galna fruntimmer som vill tugga på Måns Zemmelröv..

Sola i Karlsta´

Har ni haft en hygglig helg?

Te, novalucol och morotsdiet nu…

Är det dregla jag ska göra ikväll? (Aylala undrar)

Min mamma säger att jag ska dricka vin och gå på Ladies Night ikväll. Jag lyder.

Jag har förstått att jag, och hundratals andra kvinnor, ska bli underhållen av en duktig svensk skådis, en duktig svensk komiker och en…snygg svensk musiker.

Är det nån som vet nåt mer? Jag har inte tagit tag i att undersöka saken… Ska jag skratta,  slicka på Stenmarck eller sjunga allsång?

"Skriv inte detta i din blogg, Aylala"

Bästa kompisen ber mig skrattande låta bli att beskriva hennes (brist på) sexliv i bloggen.

Ska jag behöva tänka på det nu också?

Vafan, jag är ju fullt upptagen med att inte blogga om mitt…ehh…vahettere… Vahettere?

 

 

 

 

Nämen en kopp te skulle väl inte vara så dumt nu va…

Följa med Aylala på möte?

        portlet                               funktionalitet                          API
                         workflow                                       konfiguration
generisk                      exemplifiera                                       integrerad
         kostnadseffektiv                       gantschema     MOSS
    struktur             implementering                          kostnadsprofil
               funktionalitet                               applikation      controler
WSS      behörighetsadministration                            variabler
     projektgrupp          merförsäljningspotential                     offerera
underliggande data                                          applikation
                                        funktionalitet
active directory                                ärendestatus                  DLL
                 debiteringsgrad               prognoser           funktionalitet
    optimera            licensfrågor                             kompetensutvecklingsplan
navigera                                        funktionalitet
                    mobilitet                                               lösningsväg
funktionalitet                  offerera                                                 skräddarsydd

Ibland, ibland längtar jag hemskt mycket efter nåt i stil med

– ”Var det bra så?”
– ”Vill du ha kvittot?”                          

Att bry sig om eller ta chansen att slippa (Aylala slåss mot sig själv)

Ah. Jag hatar att skriva sånthär. Men vad tusan, jag har ju lovat mig själv att vara naken. Nu blir det problem á la ”Kära Bullen…”

Okej. Jag har en…bekant som jag skrivit om ett par gånger tidigare. Tvekar över vad jag ska kalla henne. Vän är för nära. Kompis låter…också fel på nåt sätt. Hur det nu än är vill HON gärna vara MIN vän. Själv är jag inte alls lika övertygad om att det är en person jag vill umgås med överhuvudtaget. Hon får mig inte att må bra, snarare tvärtom. Skulle kunna gå in på tusen anledningar men strunt i det, det är inte det viktiga.

Det viktiga är att hon vill vara min vän och att jag inte lyckats bryta med henne trots flera försök. Både trevande, hintande och rakt ut. Hon kommer tillbaka. Hon kommer alltid tillbaka och jag är för svag och fånig för att vara konsekvent.

Nu mår hon inget bra. Det har hon inte gjort på länge men nu har hon faktiskt uttalat det själv. ”Det är mycket nu. Jag mår inte hundra.” Och sedan dess har hon inte ringt. På två hela veckor idag. Jämfört mot normalt 2-10 gånger i veckan.

Jag känner mig jättelättad. Känner inte alls samma stress varje gång telefonen ringer. Samtidigt som jag har världens sämsta samvete. Känner mig som en gigantisk skit. För att min själ säger ”Ta HAND om. BRY dig om. HJÄLP. RÄDDA. Det är ditt förbannade ansvar.”.

”Ring”, säger det överstora hjärtat.
”Njut”, säger den superlogiska hjärnan.

Och oavsett alternativ gör kroppen ont. Våldför mig på mig själv vilket val jag än gör.

Nej! Det ordnar sig inte! (Aylala är allvarlig för en stund)

På ett forum jag hängde en del på tidigare ställdes frågan ”Vad är ditt motto?” Det vanligaste svaret i tråden som följde skrämde mig rejält…

DET ORDNAR SIG

Jag antar att det i mångas öron låter positivt och bekymmersfritt. I mina låter det slappt, förenklat och ansvarslöst.

NEJ.
”Det” fixar ”sig” inte.
”Det” ordnar ”sig” inte.
”Det” löser ”sig” inte.

DU, eller någon annan, måste fixa/ordna/lösa.

Varje gång du tar till den där slitna, lama frasen säger du egentligen:

”Det är ett problem men det är inte tillräckligt viktigt för att jag ska bry mig”
”Jag orkar inte utan hoppas att nån annan ska ta tag i det”
”Vet du vad, jag skiter i vilket”

Det är helt okej såklart. Man orkar/vill/kan inte alltid. Jag använder det också emellanåt. Antingen för att jag faktiskt inte tycker det är värt att lägga energi på eller för att jag vill få slut på en diskussion.

Att så många har detta uttryck som livsdevis skrämmer mig dock oerhört. Får mig att undra över hur folk kan förvånas över att världen ser ut som den gör.

Oj vad det regnar och jag som glömt ta in trädgårdsdynorna. Äh, det löser sig.

Nämen, nu är pengarna slut på kontot och vi har inget att äta. Det ooordnar sig.

Här står att mängder av djurarter dör ut för att människorna hugger ner regnskogen. Det fixar sig nog.

– Älskling, vi kan inte ha det såhär. Vårt förhållande mår inte bra och ingen av oss heller.
– Äsch. Det ordnar sig.
– …

"Aylala vet du vad? Jag drömde om dig inatt…"

– Haha, jasså. Vad roligt för dig.

– Ja det var nåt jätteskoj vill jag minnas. (Han lägger pannan i djupa veck och ler finurligt)

– Jaha?

– Ja. Men jag minns inte vad det var. Men ROLIGT var det? (Han lämnar rummet)

 

 

Jahapp… Jaja det är lugnt. Jag är ju inte alls nyfiket lagd. Inga problem.

 

Mer kaffe!

En vän sökte intervjuoffer – Aylala ställde upp.

Och nu är det din tur. Kompisen läser nån slags psykologikurs och hade ett papper med frågor som jag fick svara på. Sen diskuterade vi frågorna. Riktigt bra och rolig och spännande diskussion.

Nu vill jag höra era svar. Snälla. Gärna utan att läsa andras först…om det nu är någon som svarar 😉

***

Vad betyder aktivitet för dig?

När är du aktiv?

Hur påverkar din aktivitet din hälsa?

Vad betyder delaktighet för dig?

När känner du dig delaktig?

***

Bara för att jag är nyfiken. Och bara för att ni är intressanta 🙂

När Aylala blir ombedd att ta del i anställningsprocess…

– Du, Aylala. Kan inte du kolla på CVna här och tycka till?

Jorå. Det kan jag!

– Denna killen kan inte skriva ordentligt. Usch. Honom litar vi inte på.

– Varför finns det inga bilder. Brukar man inte ha bilder i CVn?

– Hmm. Detta låter ju högst intressant. Fast. Född -83. Mja. Å andra sidan har han ”stort musikintresse” och en hemmastudio.

– Gift. Barn. Njeeeee… Du vet hur stökigt det är med folk som VABar och så *visslar*

– Från Kalmar. VET du hur töntigt de pratar i Kalmar? Vi har redan en anställd från Blekinge, vill vi verkligen ha fler?

– Uhm. Du denna mannen låter intressant. Men det står inte hur gammal han är. Är inte det…viktigt?

– Vaddå? Kolla utbildningar och arbetserfarenheter? Aha. Okej. (Tråkmåns…)

Tyckt till! Det gäller att kunna se igenom CVfloskler.

 

 

– Du förresten P jag har kollat upp den där siste killen nu. Han är trettiotvå och står ensam på sitt telefonnummer. Ehm… birthday.se och hitta.se såklart. Jäjä. Skit samma. jag har bestämt mig nu P. Kalla hit honom för besiktning så berättar jag sen om han ska anställas eller inte…