Skapa nytt inlägg.
Tänker att jag borde skriva något. En uppdatering fem månader längre fram i ett liv. Fem månader alltså.
Jag funderar på att skaffa ett marsvin!
Myntets andra sida.
Så snart jag slår upp ögonen möts jag av ett stort leende och ett skratt. Jag ligger här och sjunger, säger han. Och sjunger falskt men fint. Hon är så sööööt när hon soooover…lalalala, jag kan inte fortsättningen.
Själv har jag inte fått mig en blund, fortsätter jag med ett menande frågetecken i morgonrösten. Han nickar väl lite plågsamt instämmande. Inne i mig fortsätter hela sången, tyst men envetet. Ända till slut. Texter kan jag.
”Men jag har börjat fundera…det här känns nästan alldeles för bra. Det kommer aldrig fungera. Det är så det brukar va.”
***
Jag tycker om dig, säger han. Mycket.
Gör inte det, svarar jag. Och hade jag kunnat gråta hade jag gjort det.
Vart jag tog vägen…
Det är så himla mjukt här, säger han. Så fantastiskt mjukt. Och jag skrattar. Tänk om en jättejätteliten person var ute och gick här, då skulle det vara som…som…kvicksand? Och jag stirrar fnissande på honom med rynkade ögonbryn. Jamen. Eller. Inte kvicksand men du vet…ja…som ett TRÄSK. Och jag bryter ihop fullständigt.
Jahaja. Träsk. Mina bröst är som TRÄSK? skrattar jag.
Jamen, för en pytteliten person liksom. Äsch. Äsch, det är bara så himla mjukt här. flinar han fånigt. Och så har du en väldigt trivsam rumpa!
Där nånstans är jag, mest hela tiden. Med träsktuttar och väldigt trivsam rumpa. Och det var mycket längesedan jag kände mig så vacker…
För sent för punk.
Likväl knappknäpp. Fast jag kan ju tatuera det där istället. I pannan. Med självlysande bläck.
Åter hos familjen Blondochblåögd.
När pappa Generalportion nämner att kvällens kaffetilltugg blir doktor House inser jag att jag varit här en vecka. Pluggat och sovit i herr Nästanfems piratrum med Kalle Anka och arrangerade äktenskap på huvudkudden och Megamammans middag i mjukmagen. Ingenting händer och hela tiden är det fullt upp av saker jag aldrig vill glömma. Mornarna med Minimannen som talar oavbrutet och uttrycksfullt trots att han ännu inte behärskar mer än tiotalet ord och ändå är helt begriplig. Nästan. Tid att tala med Megamamman som för vart år, var dag, känns mig allt närmre och för mig alltmer viktig trots att vi lärde känna varann för mer än tjugo år sedan och som redan då var en av de finaste fina. Tid att tala om allt det inget viktiga och allt det oändligt viktiga. Skratt åt och med pappa Generalportion som jag är så glad blev funnen och vunnen och dessutom tycks stå ut med mitt morgonansikte veckor i sträck. Allt det och tusen saker till och allra mest vartenda ord ur trotsige herr Nästanfems mun. Alldeles särskilt det. Varmt vansinnigt, storsinnat, ursinnigt och ursinnligt.
Jag visste inte att du orkade lyfta mig.
Nä men jag är jättestark vet du. Särskilt när jag behöver krama nån.
Mmm. Och så sjunger du bra.
Jag måste få dela det här.
Det är lite för otäckt för att vara sant. Eller om det är roligt. Eller mysrysligt kanske. Hursomhelst. Fredagkväll. Tjohooo. I brist på liv; dejtingsajt och webTV. Och nånstans där händer det. Just när hondendärblonda åker ur Bästa frisören fastnar mina ögon på en bildtext som måste vara top of the tops. Guinness, se hit. Och när ni tittat, titta igen. Vad som ser ut som en hög blandade småord är faktiskt världsrekord i särskrivning. Kombinerat med obefintliga versaler och skiljetecken är det ta mig tusan ett rent jävla mästerverk! Är ni beredda? Tänk muskler med tribaler under tighta skjortärmar, sommarkväll, grönt plåtbåtdäck, burköl, klotgrill…och sen!
grill kväll om bord ms baltic bright då varande arbets plats
Hörrni hur kommer det sig att folk fortfarande frågar varför jag är singel?
En tanke bara.
Om Josefin Johansson och Kristoffer Appelquist tilläts göra ett projekt ihop, i vilken form som helst men gärna offentligt, tror ni att hela Sveriges befolkning skulle dö av skratt då?
14 februari. Favoritcitat. Favoritönskning.
cras amet qui nunquam amavit quique amavit cras amet
Vad varje student bör veta…
Den senaste tiden har det känts som att inget av det jag lär mig i skolan har någon direkt högre mening. Visst, det kan väl vara kul saker att dra fram nån gång i en döende diskussion eller kanske något som kan rendera ännu en plupp i valfritt brädspel men knappast något av värde för min planerade framtida yrkesroll. Det är en jävla massa svammel helt enkelt, till synes helt utan verklighetsgrund. Idag var jag dock på en föreläsning som jag känner definitivt gav mig något att suga lite på. Hårdfakta. Svar på så oändligt många frågor. Inga av de besvarade frågorna har med kursen att göra och jag har egentligen ingen aning om vad föreläsningen egentligen handlade om. Men! Jag har en underbar lista på hur djur, enligt Jorge Luis Borge, kategoriserades i antikens Kina.
a. sådana som tillhör kejsaren
b. de som är balsamerade
c. de tama
d. spädgrisar
e. sirener
f. sagodjur
g. bortsprungna hundar
h. sådana som är uppräknade i denna klassificering
i. ursinniga
j. otaliga
k. tecknade med en mycket fin kamelhårspensel
l. etcetera
m. sådana som just slagit sönder vattenkannan
n. sådana som på långt håll ser ut som flugor
Nu har ni den också. Grattis!
aylalaland 